Synen av dig gjorde mig paff

Knuten i magen drogs åt hårdare

För mitt skal utåt behövde vara kvar 

Men det räckte med den lilla stund

Så släppte jag garden 

Och kom i kontakt med mina känslor 

Och när jag släpper på mitt register

Så blir det utnyttjat 

Och jag grämer mig för det 

Att i gensvar av att öppna upp mig 

Får jag hämnd

Fula ord

Fula meningar

Självinsikten som det predikas om 

Följs inte av dig själv

Utan att peka ut alla andra

Allas fel

Medans du själv har någon sorts uppfattning om att du är felfri

Hur fungerar det?

Hur kan det alltid vara alla andras fel?

Hur kan det alltid vara alla andra som är fittor och psykopater?

Jag undrar 

Hur kan man påpeka att man blivit så pass sårad så man håller på att gå sönder 

Så när man väl får chansen så tar man den för att såra tillbaka? 

Jag kan köpa att man är sårad och klämmer ur sig fel saker

Men att göra det medvetet om och om igen

Är inte någon som helst stans okej. 

Varför kämpa såhär länge 

Varför jaga såhär länge

Var det enbart för att få ge igen när jag väl sänkte garden? 

Klumpen i magen växer

Tankarna snurrar

Hur kan man?