borta bra, hemma bast

Jag alskar er så mycket,
for att ni alltid staller upp,
alltid finns har for mig.
For allt ni gor.
Ni ar varda det basta har i livet.
Ni gor mig alltid så lycklig.
Sjalvklart finns det ogonblick,
dar jag hellre skulle vilja slå ihjal er.
hahaha.
Bråka med er bland det varsta som finns.
Vi ar som bomber som exploderar.
Men trots i vilket, i vad, i allt som kan tankas vara,
alskar jag er.♥
 
Ni ar bast♥
 

your head full of thoughts

 
text från 23 juli, men aldrig blev postad.
 
-
 
En av mina favoritlåtar.
Fylld med minnen.
Både bra och dåliga.
Jag har en hatkarlek till låten.
For ett par år sedan,
var låten fylld med vackra minnen,
varme, karlek, lycka.
Men så krackelerade allt,
låten blev gomd i stadskrubben.
Som att den existerar,
men den finns inte.
 
I flera år, 
har jag inte kunnat lyssna på den.
Den ar fortfarande for kanslosam,
så jag bryter ihop om jag hor den.
Ibland kommer den på,
och jag fryser till is inombords.
Samtidigt som jag kanner en sorts varme.
Det ar konstigt, jag vet.
Men det ar en blandad kansla.
Någonting jag inte kan satta ett ord på.
 
Men så uppstod det ett ogonblick,
jag stirrade in ett par vackra glittrande ogon.
Låten var allt jag kunde hora i mina tankar.
 
Så jag antar att det forflutna,
forsvinner med tiden.
Skont, att antligen borja bli fri inombords.
Det ar en sån lattnadskansla.
 
Nu ar låten hoppandes i mina tankar igen,
medans jag ler och tittar ner,
dar ligger varldens finaste manniska,
med varldens vackraste ogon.
 
Så nu kanske det ar dags,
att fylla den med vackra minnen,
jag ar redo.
Visst kommer jag rispas upp ibland inombords,
som ett minne av det forflutna.
Men tiden laker sår,
och livet går vidare.
Så varldens vackraste låt,
tack for alla minnen du gett mig,
och alla mer du kommer att ge.
utan din luft i mina lungor.
 
 
 
 
 
 
Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Never back Down

Återigen måndag och jag står framför datorn och bara taggar upp för att få samtal. Hade dåligt flow i början av dagen & det suger totalt när det är breakar än. Men nu 
SISTA PASSET - ALLTID BÄSTA PASSET! 
Lol

Annars så har jag haft en lugn helg hemma i lägenheten, kollat på film, tvättat och tagit det lugnt. Japp, jag är 20 år och låter som jag är pensionär - heehe. Nä men, det är skönt att chilla och jag är så Opepp på att festa.

Sista 30 nu, lär vända detta! 

XX