ÖMH

Efter att ha fixat naglarna och lunchat med Viktor i Uppsala så hoppade jag på SJ tåget till Stockholm. Gled runt på stan, drack kaffe, satt mig och tog en öl och läste min lilla bibel, nej inte den riktiga. Vid 6 mötte jag upp Rebecca och Märta, vi käkade Middag på Vapiano och snackade skit. Tiden drog iväg och nyss landade jag hemma. 

Precis dragit av sminket, satt på mig mjukisar och nu ska jag hoppa ner i sängen och ladda om för Imorgonbitti. woopwoop. 

wet dreams babes. 



Why Don't you just try?

Dyker jag upp i dina drömmar? 

Vaknar du dagen efter och undrar hur det kommer sig att jag var med i din dröm? 

Är det så illa ibland att du vill gråta dig till sömns för det gör så ont? 

Är det en glädje du kan glida på i några timmar som ger dig världens leende på läpparna? 

Är det så att du skulle dö för den personen du älskar?

Brinner det inuti dig när du ser personen du älskar trots att den inte existerar i ditt liv längre? 

Skrattar du ofantligt mycket när du vet hur mycket karma det är i det? 

Är du glad när du är där du borde ha varit för länge sen? 

Känner du hur hjärtat krossas när du hör en låt som påminner om någonting? 

Känns det som någon stal ditt hjärta och du aldrig fick tillbaka det? 

pratar du i sömnen om saker du aldrig säger rakt ut?

Ber eller frågar du efter en anledning så du får ett svar? 

Sluta leta,
börja bearbeta,
börja släppa,

lev istället för att fråga dig 100 olika saker. För om du skulle få svaren, så skulle det inte ge dig svaret du vill ha utan du skulle fortsätta fråga. 

Så, lev. du har en chans. lev. 

Ni kommer aldrig ha en aning. x

Berättelsen är sann, bara att ingen tar den för att vara sanningsenligt skriven. Men det som skrevs det hände, våra mmmm var ett par riktiga mmmm och väldigt långa dessutom. 

Det var så förbjudet men så häftigt tilldragande. Då, den tiden intalade vi varande att det var en engångsföreteelse men vi förstod efter ett par dagar att det inte var det. Det var en riktig jävla passion. 

Vi såg allt svart och vitt, för det vi var på var allt för svårt, vi spelade så många spel, 
Visst, nu som det låter så var det bara ett lätt jävla spel där det inte spelade någon roll för det var bara en lek för att se hur långt jag kunde gå. 

Och det gjorde jag, jag gick långt. alldeles för långt. Men än idag så ångrar jag det inte för det var och det är så starkt och det finns ingen som kan säga någonting annat om det. Vi döljer det fortfarande med våra lögner över att det var en lek. Men precis som du, vet jag att det var mer än en lek, ett begär. frågar dom oss om sanningen så tvekar vi för vi vet att det finns mer än så bakom allting. Men det är en lek utåt för alla andra, varför? För vi är så, det var så vi skapade varandra. 

Vi har bränt alla broar, hela världen va grå när vi gick åt två olika håll. 

Det kommer föralltid vara en lek utåt, men innerst inne så var, är och kommer det alltid vara det riktiga, det underbara.