nattfunderingar

jag var aptrött efter dagens slit på jobbet och all stress, dvs tvätta kläder, städa undan saker. Men lite grillat gick ner i min mage och jag hade en bra stund med min la familia. vid tolv trodde jag mina ögon skulle somna av sig själv, men höll mig vaken för vi hade gäster bestående av Sis och hennes kompis Karl, so I've been speaking english ALL night long.. MEN. la mig i sängen och försökte sova hundra gånger men lyckades så fan inte..
Så började läsa lite bloggar och nu sitter jag och funderar på livets goda och dåliga sidor. i have a shitload och shit in my brain and here you goooooo;

jag vill finna möjligheter att använda min kunskap och mina erfarenheter som jag har i ryggsäcken. Men hur lätt är det? Fast i en fälla, jag sitter långt inne och känner mig instängd och inträngd. jag är arg och förtvivlad men tänker fan inte lida. jag vill inte vara värsta painen men jag fattar fan inte grejen. varför kräver vi alltid så mycket, fast vi säger att vi inte gör det? vi älskar, vi hatar, vi leker, vi gnäller, vi tjatar och för ett jävla liv - utan några stora framsteg och kliv. vissa dagar är ju bra, vissa är sämre - är det kanske DÄR skon klämmer?

vi vet alla att vi funderar och funderar, även varenda jävla stund - vilket vi inte säger fast menar. vi tänker alltid på saker runtomkring och vad som händer - städer byar och flera länder. jag menar, varför kan vi aldrig bara vara förutom några sekunder? alltid ska vi ha någonting att klaga på när stunden känns ljummen. vi är alla då fan jävligt negativa trots allt, fast vi säger att vi är det alls. LEVA och vara LYCKLIG är vad vi strävar efter - men det är ju inte alltid så och när väl vi får motvind så är allt HUNDRA gånger värre - fast egentligen om vi inte bara strävade efter lycka så kanske det skulle va ett enklare hinder. allting är ju bara objektivt sett - såhär ska det vara, såhär ska man uppföra och bete sig, såhär är rätt, såhär är fel. normer - klart det ska finnas sådana. men det ska väl vara inom RIMLIGA jävla gränser där inte allting tar överstyr?  lära sig att acceptera saker för hur dom är. respektera alla människor oavsett utseende, färg och personlighet. visst att vi inte älskar alla människor. men för i helvete, varför är vi alltid så jävla negativa?!


en rutten text men skriven av fingrar som glöder - jag lovar - hälften av texten är bortom döder. jag skrev en jävla massa skit och det var nog minst ett a4 papper långt, men hälften försvann och tankarna bara snurrar. Lite frisk luft på det här och sängen kanske lockar igen.