Det brinner i bröstet på mig,

Jag vill skrika rakt ut, 

I månader har jag varit undangömd,

Aldrig nämnd, 

Aldrig blivit uppvisad,

Och så plötsligt så är det ett nytt namn där,

Bara sådär,

Så enkelt,

Det gör så fruktansvärt ont. 

Vad var det för fel på mig,

Vad var det som gjorde att du behövde gömma mig?

Är jag inte fin nog? 

Att få det där upptryckt i ansiktet, 

Är verkligen att bli till åtlöje.

Är jag verkligen så mycket att skämmas över?

Jag vill skrika rakt ut,

Precis som Ronja Rövardotter,

Skrika tills jag inte orkar mer,

Tills luften tar slut i mig,

Tills smärtan försvinner,

Och jag hellre känner mig tom inombords,

Än den vrede,

Den sorgen som översköljer mig. 

Aj.