Jag undrar varför jag klankar ner på mig själv

När jag försökte göra allt i min makt 

För att älska. 

Det gör ont att inte bli älskad tillbaka på samma sätt

Av att bli lämnad gång på gång

Av att bli sviken gång på gång

Av att stå där med öppen famn 

Men inte ens den duger

Är jag verkligen så värdelös? 

Att det är så lätt att springa ifrån mig? 

Att vara så brutalt jävla elak? 

Att trycka ner mig så du vet att jag går sönder? 

Att du ser att jag är helt förstörd men fortsätter mata på ändå? 

"Jag har ingen partner längre"

Allt jag ville krasade du.

"Du förtjänar bättre"

Var det därför du gjorde allt i din makt för att trycka bort mig? 

"Du ser rakt igenom mig"

Eller var det också bara en lögn?

Har jag verkligen inget värde alls i dina ögon? 

Är den ständiga frågan som maler i mitt huvud.