att någon kan vara mitt allt men jag är inte deras är nog den största besvikelsen i hela mitt liv

Finner inga ord hur ont det gör
Hur jag försöker svälja och hålla locket på
Hur klumpen i magen bara växer
Och att den inte försvinner.

Hur jag vrider mig av och an
Hur ilskan först dyker upp
Sen tas det över av ångest
Och efter det sån enorm sorg.

Jag kan inte förklara längre
För orden finns inte till 
Och även om jag försöker gör det
Så förstås det inte
Det går inte in.

Varför går det inte in? 
Varför måste det vara såhär?
Varför kan inte någon bara älska mig för exakt den jag är? 
Varför kan inte kämpa för mig någon gång?
Varför kan jag inte få vara lycklig för en jävla gång i mitt liv?
Varför måste det alltid förstöras? 
Varför behöver jag bli kliven på? 
Varför kan jag inte bara få vara värdefull någon gång?....

Är jag så pass ryggradslös,
Så pass att jag blir värdelös?

Är jag verkligen så värdelös? 

jag går sönder inombords.



Kommentera här: