Så solen är på väg upp,

Någonstans där i fjärran,

Men det börjar bli ljust,

Himlen börjar bli blå,

Men den är fortfarande rosa på vissa ställen, 

Dimman ligger kvar,

Men den börjar lätta.

-

Avdomnad,

Avtrubbad,

Avstängd,

Det är vad som händer ibland.

Hur jag tappar balansen,

Hur jag tappar tron.

Hur förklarar jag det?

Hur förklarar jag att när du är ute,

När du är ute och härjar,

Att jag går sönder? 

 Att mina hjärnspöken, 

Ger mig en dåliga tankar,

Ger mig panik över vad som händer,

Ger mig en sådan klump i magen, 

Ger mig sån ångest,

Ger mig sån rädsla,

Så jag inte kan slappna av? 

Trots att du aldrig gett mig en anledning att ens ifrågasätta,

Så skrämmer det skiten ur mig? 

För jag tycker om dig så pass mycket.

Att jag är så förstörd från förut,

Att jag kryper upp i mitt skal, 

Men utåt sett så ser det ut som jag mår bra,

Som att allt okej, 

Men inombords går jag sönder.

För det ligger ju inte hos dig, 

Det ligger ju hos mig.

Men tanken på att berätta detta för dig,

Gör att jag tror att jag skrämmer iväg dig.

För jag går sönder inombords,

Över småsaker,

Och,

Trots att mitt huvud kan parera situationer,

Så vet jag, 

Att de sunda i mitt huvud är det rätta.

Men jag kan inte heller förklara,

Hur hjärnspökena tar över,

Hur jag inte kan styra över dem,

Hur jag blir satt i trans,

Hur mycket jag hatar mig själv för att tvivla,

Hur jag går sönder inombords, 

För osäkerheten,

För vetskapen att bli krossad.

-

Jag ramlar i bitar,

Och jag leker jag stark.

"Even when you’re crying you’re beautiful too"

Är ju orden man alltid önskar,

Att den man är,

Är okej.