your head full of thoughts
text från 23 juli, men aldrig blev postad.
-
En av mina favoritlåtar.
Fylld med minnen.
Både bra och dåliga.
Jag har en hatkarlek till låten.
For ett par år sedan,
var låten fylld med vackra minnen,
varme, karlek, lycka.
Men så krackelerade allt,
låten blev gomd i stadskrubben.
Som att den existerar,
men den finns inte.
I flera år,
har jag inte kunnat lyssna på den.
Den ar fortfarande for kanslosam,
så jag bryter ihop om jag hor den.
Ibland kommer den på,
och jag fryser till is inombords.
Samtidigt som jag kanner en sorts varme.
Det ar konstigt, jag vet.
Men det ar en blandad kansla.
Någonting jag inte kan satta ett ord på.
Men så uppstod det ett ogonblick,
jag stirrade in ett par vackra glittrande ogon.
Låten var allt jag kunde hora i mina tankar.
Så jag antar att det forflutna,
forsvinner med tiden.
Skont, att antligen borja bli fri inombords.
Det ar en sån lattnadskansla.
Nu ar låten hoppandes i mina tankar igen,
medans jag ler och tittar ner,
dar ligger varldens finaste manniska,
med varldens vackraste ogon.
Så nu kanske det ar dags,
att fylla den med vackra minnen,
jag ar redo.
Visst kommer jag rispas upp ibland inombords,
som ett minne av det forflutna.
Men tiden laker sår,
och livet går vidare.
Så varldens vackraste låt,
tack for alla minnen du gett mig,
och alla mer du kommer att ge.
utan din luft i mina lungor.
Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu
Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu
Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så
Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag