stolen paradise - uno

Ibland måste vi alla dela med oss om något djupare.
 
Tror ni på odet?
Jag gor.
 
Nar jag var i Sverige sa traffade jag en ny kompis av en ren slump, mitt forsta intryck blev detta: ofantligt trevlig och charmig dvs med humorn som en ren stjarna i kanten. Det kandes mer an som en sammantraffande da vi borjade prata om resor och jag forklarade att jag numera bor nere i Spanien, vilket darpå jag får forklarat for mig att det ar tydligen samma stad som star pa flygbiljetten. Vi traffades och hangde och pa nagot konstigt satt så har jag fått for mig att det numera ar min lilla buddha, - skamt åt sido. Nej men en sån klok manniska, jag kan bara inte gå miste om att ha denna person i mitt liv. Det basta var och ar nog att personen i fraga kan lasa mig rakt av och jag har aldrig någonsin traffat någon som forsta gången kan ta sig in under mitt skal, sååå ballt!!
 
I vilket fall, så fick detta kloka lilla monster, skamt åt sido - mig att se saker från andra vinklar, att tanka i storre perspektiv och alltid ha ogonen oppna. Jag har verkligen aldrig traffat någon som fått mig att faktiskt ta till mig saken, det var verkligen som en uppenbarelse.
 
Sist men inte minst dvs - det basta sparar man till sist.
Det jag fullkomligt avgudar med denna manniska ar att personen i fraga anvander uttrycket jag sjalv anvande valdigt mycket for ett par ar sen, som jag hade glomt bort. Vad hande? Uttrycket namndes nagra gånger och jag blev helt nykar i det, precis som om det var forsta gången jag såg och horde det. Sa nu ler jag alltid lika stort och far en varm kansla inuti varje gang jag sager det, ar ni beredda på att hora vad det ar?
 
Allting ar relativt.

Kommentera här: