why is everyone so serious?
ser det ut som jag bryr mig längre?
har kommit till ett stadium där jag börjar
acceptera
glömma
skönt.
jag har börjat förändra
små små ändringar.
börjat släppa in
släppa in lyckliga moment i mitt liv
som får mig att skratta
som får mig att verkligen må riktigt bra
som nu,
även fast jag är trött
otroligt less
lätt irriterad
med ett par ögon som håller på att falla ihop
så finns det sms som får mig att le
som piggar upp mig
som får mig att skratta
som får mig att känna mig tillfredsställd
med att bara vara såhär.
tack.