"Jag vet människor som går runt med ett leende på läpparna som bryter ihop när ingen ser dom. Jag vet människor som säger att allting är bra men bakom sina dörrar så är allting annat än bra."
Fanns en del av mig som kunde skriva förr, som kunde förmå mig själv att få ner allting jag kände i några meningar. jag läser det gamla och upptäcker att jag nu har tappat gnistan. jag kan inte längre ta fram det djupa inom mig och visa det med en rad ord, nu är allting fast inuti i mig, instängt och förvarat. Men enbart för att ingen ska kunna uttnyttja det som förr, ta mina vekaste delar och vänta dom mot mig. Finns dom som fortfarande försöker, försöker förstöra allting i mitt liv, men än så står jag. Dom säger till andra att dom vill jävlas, men egentligen, vad handlar det om? Svartsjuka kanske? Jag överger aldrig mina närmaste, men om dom ljuger och manipulerar mig, så vad det är det att ha? Trots att jag saknar saker, att det just då va det största stödet för mig, så låter jag bli. Jag klarar mig, actually. Dom som inte klarar sig antagligen eftersom dom försöker jävlas med mig hela tiden, keep on going. Du va en av dom, guld guld guld guld värd, de va vad du VA, men inte längre, du förstörde det.
1Anonym:
skriven
Han förstöde exakt lila mycket . Bara att u inte väljer att se de .
2Anonym:
skriven
han förstörde inet liak mycket. han förstörde mer..
skriven
Han förstöde exakt lila mycket . Bara att u inte väljer att se de .